Jag önskar jag kunde säga så här,"Oj, vad mätt jag blev!" Men det tror jag inte har hänt, mer än en gång detta året!Nej, oingenting är gott. Det händer ju då och då att jag försöker äta lite alla fall, men, när man bara känner att  tuggan, bara växer och växer i munnen, då blir det totalt omöjligt att svälja den också. Ingen ska tro jag har det så här för nöjes skull, det är hur tråkigt som helst, De finns ingen person att anklaga heller, nej, det är så här jag är, och har alltidf varit. Min mormor  var nästan deperat, när hon inte kunde få i mig någon mat! Det har alltid gått lite i perioder det där med matlusten, men så här länge har det aldrig gått tidigare!

Jag  hart förfstått att min yngsta son inte mår speciellt bra, och det känns som det är mitt fel. Givetvis mår inte hellr jag speciellt bra då! Jag är så räd han tror att jag svek honom Om man är utomstående,. och tittar på vad som hände, kan man lätt tro att jag svek, båda mina yngsta barn. Den slutsatysen drog jag i dag, när jag tittade på TV-programmet, Malou efter tio! Kan bara dystert konstatera att socialförvaltningarna INTE är vuxna nog att ta rätt beslut alla gånger, kanske mest tråkigt för barnen i fråga, men sorgligt nog för den förälder, som drog det kortaste strået!

Känner mig nästan lite lurad   nu efter denna veckasns V75àns avslutning. För en gångs skull, blev det en rejäl utdelning, drygra 3mille!Jag hade gärna varit utan, mina två veckor på rads sjuor som jag satt, för i dag lyckades jag inte med bedriften igen. Surt.

Hur ska man definiera kärlek egentligen? Kärlek kan ju vara många olika saker faktiskt. Kärlek kan vara så lika, men ändå så olika! Jag, känner en enorm kärlek för mina barn, kärlek, för mina husdjur, kärlek för mannen som stått vid min sida, från första dagen av min sjukdom, och som fortfarande gör vad han kan för mig. Visst kan vi vara osams, och käfta med varandra, han sover inte längre i sängen bredvid mig. Men, skulle någon gå emot oss, så är vi enade som få!

Tyvärr har jag nu fått lära nig att man måste nog  vara ofelbar för att sluta röka. En siongelpappa(basra det ja!) bara BESTÄMDE sig för att sluta, SÅ LÄTT ÄR DET. JA OM AN ÄR OFELBAR, MEN DET ÄR INTE JAG _Jag har heller inte allla kroppsfunktionerna i behåll. har bara en fungerande arm/hand. Så jag kan inte sätta mig  och sticka, virka, brodera, eller andra saker, kan inte heller ta en promenad, då min balans är urusel, allt detta är sviterna efter en stroke 1998 Så jag sitter här i mn fåtölj, framför datorn, tittar mest på film, och TV-program.Hr jobbigt med tt skriva då finmotoriken, inte är som på en frisk person!

I dag fyller min yngsta son år. Min stora rädsla är, att han kanske tror att jag inte bryr mig alls om honom, eftersom jag inte träffat honom detta årtusendet! Jag hoppas innerligt att han känner till alla omständigheterna till varför det har blivit så här tokigt! Under alla åren som gått, har jag hoppats att han, och hans syster skulle komma på ideén att ta bussen ut hit till deras barndomshem. Men nu har det gått så många år, så jag tror faktiskt inte jag kommer att få se mina älskade barn mer! Barn, ja de är ju vuxna nu, allihop, men de kommer för alltid att förbli mina barn!

Ja jag SKA lägga mig, tänkte bara skriva ett litet inlägg först. Jag ser knappt tangenterna här och jag snubblar med fingrarna på det i den dåliga belysningen här- Men jag är så glad och tacksam  för att mina döttrar vill chatta med mig lite då och då, och just i kväll har jag chattat med min förstfödda! Men det jag först tänkt skriva om får vänta tills i morgon, för nu  måste jag pallra mig i säng!

Vilken enorm kontrast det är på alla helgdagar nu, och när jag var liten. Förr var det roligt när det var storhelger, för då brukade mormors barn, och barnbarn komma  på besök. Allktså, mina kusiner, mostrar och morbröder. Numera sitter jag mest ensam, och t.,o.m. TV-programmen är sämre på helgerna än vardagarna!