Jahhapp då har  "försörjaren" fått sitt dagliga gräl. I dag  handlade det om hamburgare, och kvickrot, givetvis gick allt ut på att  jagh är den största idiot som  stått i ett  par  skor. Så ONÖDIGT TJAFS!

Jag har fastnat i "klorna" på karamellen, Wertes orginal! De är ju så goda, och jag brukar få en påse då och då. Nu har de skapat osämja, mellan mig, och den som försörjer mig. Att varje gång jag får en påse Wertes, så ska "försörjaren" ha en flaska wisky! Är det rättvist? Mitt sötsug skapar ett spritmissbruk hos en annan  person! Ska jag verkligen lastas för det???

Ja, jag har nu kommit i vad man kan säga vara i "dödens väntrum" Framtiden har jag bakom mig. Inte blev livet det man hoppades på. NU  kan jag inget annat än sitta här oi min fåtölj(inte ens en kontorsstol!) Jag måste ha tangentbordet i mitt knä, eftersom jag sitter så lågt ner! Under tiden som jag väntar, tittar jag på en massa TVprogram på datorn. Det finns absolut ingenting att se fram emot med glädje. Nej, glädjen finns inte mer i MITT liv. Bara hat, hat från de som en gång varuit mina nära och kära, fast de flesta nära slktingar, lever inte ens längre. De fyra barnen jag fött. känner jag inte längre, vet bara att de flesta av dem hatar mig Det enda som känns bra, och som jag är innerligt tacksam för, är att jag har förmånen att få bo i mitt eget hus, ett enkelt litet hem. Men det är MITT HEM!Behöver bara öppna en dörr så är jag ute på min altan, inget märkvärdigt alls, inget fint o flott trädäck, ingenting inglasat, inte ens vindskydd. Ändå värdesätter jag det stort! Önskar jag kunde promenera nere i trädgården också, men man kan inte få allt!

Visst vill jag leva. Tror nog de flesta vill det innerst inne. Det bara är under vissa omständigheter, man tänker, att "Nej, nu orkar jag ionte leva så¨här längre!"

Pessimist eller realist? Tja, för mig är det faktiskt samma sak. dock är det inte spå för de som ogiollar pessimisten i mig.De tycker bara jag ska >"ta mig i kragen och rycka upp mig" Vadå kragen MIN krage är totalt bortsliten vid det här laget Jag har sagt det innan men jag säger det igen till de som säger, att "livet inte är en dans på rosor. Men det är ju just precis vad det är! Ibland när livet lunkar på bra, då dansar man på rosens mjuka kronblad en stund. Så plötsligt är man ute och dansar på livets/rosens törnen. och allt blir jobbigt och tungt igen.

Folk brukar säga att man måste tänka positivt. Jag får ofta höra det här, "var inte så negativ till allting, du MÅSTE tänka positivt" Jag bara undrar hur då¨????

Jag skulle  vilja veta vad mina barn vill angående den här nystartade bloggen. Om de är positiva till den. och vill minnas lite av mig, eller om de helt enkelt struntar i vilket! För några år sedan starrtade min äldsta dotter upp en blogg till mig på just denna sajten,Vid den tidpunkten visste jag inte ens vad en blogg var för något, men jag började skriva ner lite minnen från min barndom. vilket några tyckte var positivt. Men som alltid är det ju  jantelagen som gäller, och  några personer gjorde livet på bloggen surt för mig. Jag tröttnade, och släckte ner hela bloggen utan att ha sparat ett enda inlägg. Så nu önskar jag att någon av mina barn, skriver en kommentar till mig här Vill ni jag ska föresöka skriva ner mina barndomsminnen igen?/Mamma. till Anneli, Jens, Kevin och Celie.