Mina barn har fått som de ville, jag är inte längre sambo, med mannen de hatar. Han tillbringar mesta tiden inne hos sitt EX. som flyttat in i huset bredvid mig.Kan väl säga att jag känner mig ensamrare än någonsin!  Det är inte roligt vara ensam, gammal och handikappad!

Jag funderar på om det är fler än jag, som känner. förbrukad, och kastad på soptippen?  Att känna att alla tänker, "men s¨å kan du inte dööööö snart!"Vart jag än är känns det att jag är femte hjulet, som inte borde vara där. Udrar om alla gamla o sjuka känner så?